Tunneln !!
Sorgen är svår att hantera. Den lägger sig som en tung blöt filt över oss hotar att täppa igen alla våra porer , hotar att ta över och kväva oss. Sorgen är skoningslös den drabbar alla och envar den tillhör livet. Sorgen och glädjen går hand i hand den ena utesluter inte den andra.
Att drabbas av svår sorg är som att befinna sig i en ändlös tummel där ljuset är osynligt och där mörkret är herren som har tagit över. Att gå vidare i tunneln tills man kan skönja det svaga ljusskenet det är en lång väg. Vi har varit i tunneln jag och de mina. Vi har stapplat oss fram , fallit och rest oss starkare än förrut. Det säjs att det som inte dödar det härdar. Vi är härdade.
Idag var jag och hälsade på mina barnbarn. en av pojkarna fyller år idag och jag var glad att vara i närheten och lämna mina blommor. Man ska inte behöva fara på kyrkogården på födelsedagen men mina två pojkar finns där.
Vädret var så vackert, och plötsligt kände jag att jag var på väg in i den mörka tunneln . Det blev kallt och fuktigt och ljuset försvann. Jag kunde se gossarna framför mig , höra deras röster , känna deras små armar. Tunneln kändes lång och mörk. Jag måste skyndsamt mot ljuset.
Vi placerade våra rosor emellan dem , Sorgen välvde upp som en Tsunami okontrollerbar men väntad. Sorgen är numera hanterbar men inte desto mindre. Den finns alltid där och gör sig påmind då och då.
Det finns många Varför? som vi aldrig får svar på . Vi lever med ständiga frågor.
Jag gläds så ofantligt åt det jag har , jag har misst så mycket. Jag har ljuset framför mig även när jag hamnar i tunneln. Det som inte dödar .....härdar.