I morse var det en sådan här morgon som onekligen skulle ha behövt arkiveras omgående.
Jag hasade mig till frukostbordet där maken redan satt djupt försjunken med sitt frukostägg och morgonkaffe. Mina blickar letade sig ut genom fönstret och jag konstaterade med en djup suck att nu hade hösten slagit sina klor i naturen. Det småregnade och de gulnade löven låg i mindre drivor på den lilla infarten. Suck... vilken morgon. Där satt muntergöken Silwia, iklädd en brun tråkig morgonrock med håret på ända och ett humör som kunde slå ned den mest optimistiske.
Du älskling , tycker du jag är ful ?
Maken lyfter lite på huvudet som om han väcks ur en dvala , ler lite försynt men hinner aldrig svara.
Jaha , jag är väl ful då !!!
Blixtsnabb som en huggande kobra hade jag både frågat och svarat. Jag ser hur han lyfter på ögonbrynen men försjunker ganska omgående till ägget som verka mycket mer intressant än min person..
Jag suckade högt och tydligt och drog till badrummet. Här gällde det att plocka fram det tunga vapnet i kampen mot ålder och förfall. . Sminkväskan !!!!
Här fanns allt mellan ögonbrynen och läppar , gammal och nytt, mest urgammalt, förtorkad torrt eller kletigt, precis som personen i fråga. Att sedan inte den vänstra hjärnhalvan skickade ut rätta signaler till den högra handen som konstnärligt skulle designa ett nytt ansikte, det gjorde inte saken bättre. Resultatet blev förödande och tvål med ljummet vatten blev nästa insats .
Vid det här laget hade jag så smått fått insikten om att måsta leva med verkligheten som den är. Att det är insidan som räknas , att det är den känslan som är viktig, inte utsidan.
Jag känner mig stundom som en 20 åring på alla sätt och vis även om skalet börja på att vara slitet.
Resten av dagen har bara varit så bra . Tur att jag inte arkiverade den i morse. Men morgonrocken den ska jag" fan i mig" byta ut det måste ha varit hans fel. :)
