Medaljens baksida!!!
Våren i Paris 2012
Mytomspunnen, spännande, mystisk , Paris är städernas stad , här blandas nationaliteter, mode, religion fattiga och rika till en coktail som många vill smaka på .På boulevaderna bröstar sig de stora modehusen som La Fayette, Chanel , Dior sida vid sida och penningstinna modemedvetna människor välkomnas av uniformklädda dörrvakter. Luften blandas av expresso, cappucino och det franska köket. Atmosfären är spännande internationell och sensuell.
Vi är som " kusinerna från landet", helt förtrollade av allt. Hur? var? när? frågorna får aldrig något svar, det dyker upp nytt hela tiden och vi blir uttröttade av alla intryck. Det märks att våren drar människor från alla jordens hörn till Paris. Vi ser alla tänkbara nationaliteter och klädstilar. Men ingen rynkar på ögonbrynen eller visar på något annat vis att man tycker att något är avvikande.
Här borde jag sluta, ovanstående skulle ge er en bild av en stad som formligen är sammansvetsad av harmoni och kärlek till medmänniskan och naturligtvis dennes välfyllda plånbok. Men medaljen har oftast en baksida och den vill vi sällan se. Men vi såg och kommer nog aldrig att glömma !!
Vi bodde några kilometer utanför själva centrum och tog oss in till centrala Paris med Metro. Ett gigantiskt tunnelbanesystem som trots sin storhet är relativt enkel att förstå . Tågen är av bra kvalitet och avgångarna är kontinuerliga . Tunnelbanan är välbevakad och överallt ser man k-pist beväpnade gendarmer.Inget skrämmande , personligen tyckte jag att det ingav trygghet.
Men det var inte tunnelbanans säkerhet jag ville ta upp utan vägen från Metro till boulevaderna med alla vackra och rika människor.
När vi kommer ut från det otroligt vackra och stora tunnelbanebyggnaden så hör jag en kvinnas skrik. På min högra sida några meter ifrån mig sitter det en kvinna på huk omgiven av några väskor. Hon skaka med sin högra hand helt besinningslöst ,slutar efter en stund skriker rakt ut och begraver sitt ansikte i sina händer. Denna procedur upprepas i ett i ett och vi kan höra hennes skrik bakom oss när vi går vidare.
Vi hinner inte ens reagera förrän nästa episod uppträder. Bakom en tidningskiosk ser jag ett paar fötter sticka fram mot gatan. En mana i 30 års åldern ligger på trottoaren och först så tänker jag att ; här är det en som lämnat in i natt. Mannen är fullt påklädd men ligger i sin urin som har runnit utefter gatan . Stanken är omisskänlig men mannen är totalt medvetslös. Jag ser att hans magra bröstkorg höjer och sänker sig rytmisk så någon fara för hans liv verkar det inte att vara. Under tiden så passerar det hela tiden massor av människor men ingen reagerar. Detta är vardagsmat några kvarter från de rikas boulevad.
Så här fortsätter det. Vi ser människor som ligger på trottoarerna , vi vet inte om de sover eller är medvetslösa, vi ser människor som är så märkta av droger att de inte kan ta vara på sig själva, Vi ser tiggare både med fysiska och psykiska funftionsnedsättninggar, vi ser baksidan av medaljen och bilden av det vackra Paris börjar så smått på att naggas i kanterna.
När vi senare i lugn och ro utvärderar våra intryck så kan vi genast konstatera att vi har det otroligt bra och att det är nyttigt att se alla delar och att verkligheter alltid finns någonstans i närheten.
År 2007 var vi i Paris både på våren och på hösten men så mycket elände som detta år har vi aldrig stött på.
Vi förstår att Frankrike har stor arbetslöshet framför allt hos ungdomar. Dessa livnär sig på kriminella aktiviteter för att få medel till att tillfredställa sina drogbegär.
Att möta våren i Paris kan vara helt underbart men då gäller det att blunda och inte titta på vad som försiggår på sidan om. Prova det den som kan ................!