Lucia !!!
Lucia... vacker , vit ,vänaste varelse. Besjungen bejublad , begråten borttom allt.
Beegråten?....vad menar hon väl nu då ? Nåväl, låt mig förklara mina tankar runt Lucia. Liksom de flesta tycker jag att det är en underbar tradition med allt vad den har med sig. Lucia kände jag inte till innan jag kom till Sverige,. I Tyskland har vi Sankt Nikolaus, motsatsen till våran vackra , sköra och besjungna Lucia. Sankt Nikolaus har uppdraget att kolla om barnen har varit snälla under året. Han är bullrig och klumpig och barnen är rädda för honom, tänk om man inte skött sig ?
Lucia är symbolen för godhet och renhet och det är väl många små flickors dröm att för en dag få bli Lucia. Det var min dröm. Tänk att få stå framför en massa människor, bärande en ljuskrona i håret , för att inte tala om den långa vita särken och det breda röda bandet runt midjan.
Men man skulle ju uppfylla vissa kriterier . Långt ljust hår, elegant i stegen och smärt, en behaglig mjuk stämma och ett sött ansikte.
Nu hade inte naturen utrustat mig med något av det ovannämnda. Jag var kort och knubbig, mörkt lockigt ostyrigt hår, hållningen som en säck potatis och söt? knappast. Ingen vände sig om precis.
Första åren i Sverige så grät jag över att jag var så oerhört ful så att jag aldrig ens kom i närheten av att bli Luciakandidat. ja inte ens tärna.
För ungefär 50 år sedan så var uttagningen av Lucia på skolorna en grym procedur. Jag minns inte i detalj hur man gick till väga, men det gjorde tillräckligt ont eftersom det oftast blev tårar i samband med denna högtid.
Jag tror att det är viktigt att man inte gör Lucia till ett skönhetsideal utan tar henne som en " lek". Att man får vara svart eller vit, tjock eller smal klumpig eller graciös att det inte är utsidan som är den viktigaste.
Nä kära vänner, Sankt Nikolaus och jag vi är nog mera i masskopi med varandra . Innanför ett kärvt yttre klappar ett varmt hjärta. God fortsättning !!!