Dirigenten !!!!!
Jag läser; Högpresterande och högfunktionerande kvinna som nu har 0% arbetskapacitet.
Pappret i handen fladdrar till, kanske är det jag som omedvetet skakar ? Var det så här jag tänkte avsluta mitt yrkesverksamma liv? Knappast.
Mr. Stroke kom inte bara på besök, han stannade, han liksom vände upp och ned på min tillvaro obarmhärtig och hård. Den natten kom att förändra en stor del av mitt liv, en stor del av den jag var.
Man blir aldrig densamme efter en stroke. Det yttre påverkas kanske inte så mycket men invändigt är man skör , trött och stundom fylld av missmod. Känslorna far som en berg och dalbana utan möjlighet att stoppa. Upp och ner oavsett tid eller plats.
Tänk bara för något år sedan var man fullt upp i arbetskarriären. Många bollar i luften, alltid på språng, uppdaterat inom det mesta, en kvinna att räkna med. Nu är det bra om man får på sig kläderna i rimlig tid!!! Att utföra mer än 2 saker på en dag kräver planering och en påföljande vilodag. Förr kunde man jobba och jobba över och jobba lite till .
Nu gäller det att ta vara på tiden , se möjligheterna istället för hindren, göra något vettigt av dagen , planera för en framtid utan jäkt och stress.
Fastän jag numera kan disponera min dag precis som jag vill så längtar jag efter att bara för en dag kastas in i den virvlande tillvaron som jag tidigare förde. Att stå med " taktpinnen" och känna tillfredställesen när alla instrument är samspelta ..det är underbart.
Numera är det enda instrumentet jag spelar med min älskade make och det är fortfarande välstämt och har rena toner:)
Det är en mening med allt som sker , ibland tar det längre tid innan man förstår och upptäcker.
Jag är trots allt sur på Mr. Stroke som trots att han har gått relativt varsamt fram med mig , har lyckats få en högfuntionerande kvinna till en liten 0%-tare.