Nytt försök !!!!
Det är ett långt tag sedan,,,,mycket har hänt och ändock ingenting. Livet har rullat på , dagarna har blivit till månader och månader till år. Stundtals har jag varit sprängfylld av information , stundtals tömd på all energi. Jag vill så gärna..men kan så lite. Mina ambitioner har varit så höga , medans mina gärningar har varit så låga. Undrar vad detta beror på ??? Lathet, ineffektivitet eller hänsyn till närmaste omgivning ??? Ibland bubblar min själ över och jag måste trycka ned allt snabbt med en intensiv styrka.
Ju äldre jag blir desto mera jagas jag av mina gamla " spöken". Mina " spöken" är mitt tidigare liv , livet innan jag kom till Sverige. På den tiden , på 50-talet så fanns det inga psykologer, inga socialarbetare, inget nätverk som tog hand eller skyddade , ingenting .. man var hänvisat åt sig själv. Sex år gammal, i ett främmande land. med ett främmande språk och kultur , utan någon släkt..tala om ensamkommande flyktingbarn..
Min dröm har varit och är att skriva en bok om mitt fantastiska , händelserika men även jobbiga liv. En bok som jag vill att mina barn och barnbarn skall kunna relatera till i framtiden. En bok som skall alltid minnas dem om sitt ursprung. Men jag säger som Lena Filipsson ; Ont det gör ont ...
Många gånger tänker jag ochså.. men Silwia, så bra du har det varför gräva i allt gammalt som varit. Ingenting kan göras ogjort. Men tanken vill inte släppa ... jag vill, jag måste, jag har skyldighet till de mina att berätta ursprunget.
När någon av mina barnbarn kommer på besök så brukar jag tänka ; När mormor / farmor gått bort vilka minnen kommer ni att ha, vad kan ni relatera till??
Jag brukar säga att mitt liv började 1964 , det året jag blev kvar i Sverige. Men mina minnen började långt , långt tidigare medans jag fortfarande bodde i Berlin.
Jag följer debatten om ensamkommande flyktingbarn. kommunerna som ställer upp med boenden, psykologer, sociala kompetenser. Helt rätt, men på den tiden så fanns INGENTING av detta. Hitlerjugend,Hitlerjävlar, tyskjävlar.. det var min vardag.Vem brydde sig ??? Ingen!! Man var tvungen att läka såren själv. Gör man de
Jag har klarat mig bra. för varje motgång har jag blivit starkare, många motgångar har gett mig en otrolig styrka och ett självförtroende som jag senare har haft nytta av i mitt yrkesverksamma liv.
Mitt liv har blivit någonting som många skulle avundas mig.Kärlek, barn, barnbarn , resor harmoni och en jäkla skön husbil .
Ju äldre jag blir desto mera jagas jag av mina gamla " spöken". Mina " spöken" är mitt tidigare liv , livet innan jag kom till Sverige. På den tiden , på 50-talet så fanns det inga psykologer, inga socialarbetare, inget nätverk som tog hand eller skyddade , ingenting .. man var hänvisat åt sig själv. Sex år gammal, i ett främmande land. med ett främmande språk och kultur , utan någon släkt..tala om ensamkommande flyktingbarn..
Min dröm har varit och är att skriva en bok om mitt fantastiska , händelserika men även jobbiga liv. En bok som jag vill att mina barn och barnbarn skall kunna relatera till i framtiden. En bok som skall alltid minnas dem om sitt ursprung. Men jag säger som Lena Filipsson ; Ont det gör ont ...
Många gånger tänker jag ochså.. men Silwia, så bra du har det varför gräva i allt gammalt som varit. Ingenting kan göras ogjort. Men tanken vill inte släppa ... jag vill, jag måste, jag har skyldighet till de mina att berätta ursprunget.
När någon av mina barnbarn kommer på besök så brukar jag tänka ; När mormor / farmor gått bort vilka minnen kommer ni att ha, vad kan ni relatera till??
Jag brukar säga att mitt liv började 1964 , det året jag blev kvar i Sverige. Men mina minnen började långt , långt tidigare medans jag fortfarande bodde i Berlin.
Jag följer debatten om ensamkommande flyktingbarn. kommunerna som ställer upp med boenden, psykologer, sociala kompetenser. Helt rätt, men på den tiden så fanns INGENTING av detta. Hitlerjugend,Hitlerjävlar, tyskjävlar.. det var min vardag.Vem brydde sig ??? Ingen!! Man var tvungen att läka såren själv. Gör man de
Jag har klarat mig bra. för varje motgång har jag blivit starkare, många motgångar har gett mig en otrolig styrka och ett självförtroende som jag senare har haft nytta av i mitt yrkesverksamma liv.
Mitt liv har blivit någonting som många skulle avundas mig.Kärlek, barn, barnbarn , resor harmoni och en jäkla skön husbil .
