Skoltiden
Sommaren är snart över, vi försöker hålla kvar känslan av sol och värme, bara ben och armar, ljumma vindar och ljusa sommarnätter. Skolorna har börjat och semesterarna är för många ett minne blott.
Mina två yngsta barnbarn har ochså börjat skolan iår och jag frågade den yngste som blir sju år i december ; Vad tycker du om skolan , du som har längtat så mycket. Den lille lintotten tittade på mig , axlarna sjönk ned oroväckande och en lite tår smög sig fram i ögonvrån.
Inte alls bra mormor. Men vad var det som var fel då ?? Mormor sa han och hurklade till..Vi får ju inga läxor !!
Ibland är det inte lätt att vara mormor och samtidigt hålla sig för skratt. Tids nog lille lintott så ska du får bli varse att läxor är ingen lek.
Nu är allt så pedagogiskt, så tillrättalagd men ändå så komplicerat, Det kanske var enklare när jag började mitt första skolår i Sverige ? Jag skulle börja i sjätte klass men min avsaknad av den svenska grammatiken petade ned mig ett steg. Jag förstod ändå inte ens hälften av lektionerna men var det skolplikt så var det oavsett var man kom ifrån. Där satt jag längst fram, närsynt och helt offside. Vad sjutton pratade man om ?? Jag förstod lösryckta ord ur ett sammanhang som jag inte fick ihop och när dagen var slut var jag lika hopplöst okunnig som när den började. Hur skulle jag någonsin kunna prata detta konstiga språk eller förstå dess sammanhang.
Jag lånade böcker på det lilla biblioteket i byn. Biblotikarien minns jag alltför väl. han luktade gammal sko , var både orakad och smutsig och jag försökte att hålla mig en armläng ifrån honom. Men jag förstod senare att den mannen hjälpte mig att knäcka koden som gjorde att jag äntligen började både att kunna läsa och förstå vad jag läste. Arthur Magnusson i all sin enkelhet en stor man. Han plockade fram litteratur och ville att nästa gång jag kom , skulle berätta innehållet i böckerna. Första tiden gick det inte så bra, men han förklarade med en ängels tålamod och hade alltid nya lättlästa böcker iordningställd när jag kom. Ibland ville han att jag skulle läsa böcker på mitt hemspråk men detta vägrade jag. Mitt mål var ju att så fort som möjligt integreras i samhället och ingen absolut ingen skulle någonsin kunna lista ut mitt ursprung. När jag började i nionde klass så hade jag nått målet, ingen kunde höra att jag var från ett annat land. Jag talade flytande perfekt svenska och mitt ordförråd var större än genomsnittets ungdomar i min ålder. Allt tack vare en äldre man som luktade gammal sko men som med ett oerhört tålamod hjälpte och såg mina behov. Tack Arthur Magnusson...fortsättning följer.